emelypersson

Jag är så förtvivlad att jag inte vet snart var jag ska ta vägen.. Jag förstår inte alls hur någon så närastående människa till mig kan säga att de inte gör något om de förlorar mig, jag menar är jag inte ens värd ett sandkorn eller vad är det de handlar om? Jag vet innerst inne att hon inte mena det, men sen så frågar jag mig varför ska jag förlåta henne gång på gång utan att det blir någon förändrig. Så funkar det inte i min värld man kan inte såra andra hur många gånger som helst och sen tro att det ska vara okej att göra så.
Nej, detta var verkligen droppen för mig. Jag kommer inte förlåta mamma denna gången för varför ska jag må så dåligt varje dag för att hon inte kan ändra på sig och sitt beroende.
Det jag hoppas nu är att hon snart inse att hon har förlorat sin dotter för gott. :(

Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast